slutsats
Eftersom jag knappast ommer att sitta och uggla framför ett<par tangenter imorron så skriver jag åretsslutsats idag:d
Fjolårets nyårsfest slutade ganska våldsamt jag blev dragen i en bil av min egen bror för att förhindra ännu större våldsamheter. Även om det berodde på ett stort missförstånd som idag kan bara beskrivas med att vi tittade alla för djup ner i flaskan för att våga erkänna att någon av oss hade fel.
Dethär är okcså året som många av mina vänner eller polkare for in till det militära och min beundran över det militära blommade fram igen. och igen starkare för varje gång jag satt själv med mina milikompoisar och jag bara önskade att även jag skulle få ta del av den utbilning som dragsviks brigard erbjuder.
Sedan klarade jag studenten har jag på känn? En stor dag i mitt liv. Efter att fått höra en lillan slutt kläm av min studierektor att jag kanske int klarar studenten iår. PÅ grund av mina mathematiska stora brister. Rinde en vän till mig och berättade att det inte blev någon vit mössa för henne iår. Jag fick panik och satte mig i bilen påväg till skolan när läraren säger.. Jag beklagar men ni alla ( vi var 3) måste komma hid klockan kvart före 9 för att öva inför mösspåläggningen. Fick resultatet i hand. Jag var inte ens näära att bli ubnderkänd.
Året har varit fylld av många roliga fester. Men jag minns nu jyst en i malax en hemmafest hos några vänner. Det var första gången jag fick ta på mig hela den militäriska munderingen. Trots mycket om och men folk som såg mig den kvällen påstodatt jag sken som en sol.
Den dag jag fick studentmössan på huvudet satt jag och min kära stolgranne och tjattrade hela tiden. När hon gick upp för mössan kände jag pulsden slåå kraftigare än när jag blev kysst för första ången(tror jag) Tog grannen lätt i hand när hon kom tillbaka stod upp när biträdande rektorn läste upp mitt namn och med tunga närvösa steg upp mot 3 år av läxläsning!
den dan var det feest! jag hade en liten liten flicka som alltid höll mig i handen hon sa till sin mamma att man inte får släppa en prinsessas hand :D
Jag stod på trappan ett par veckor före och villa ta emot äran att bli en tjänare inom fädernelandets försvar. Jag fegade dock ur. och mina vänner som satt innanför den brigars´dport jag stod utanför ringde till mig och frågade om jag allti kommer att vara en person som fegar ur när något stort håller på att hända? jag vet ännu inte idag om jag ångrar att jag aldrig tog steget in men jag trivs fortfarande i mina vänners militära uniform. Och vem vet en dag står jag där men vinklarana ända upp till öronen och ropar åt mina kära rekryter- hårt men rättvist om den dan kommer mina kompanichefar att bli klad. Eller< vad Puhakka?:D
'
Senare blev jag antagen till sjuksköterse utbildningen på syh. Flyttade till en egen tvåa. Fick mera tid för folk jag brydde mig om<3
Men så en dag så gav jag mig själv ett beslut som skulle få hela mitt liv och framtid plötsligt att slås i spillror. Den dan vet jag hur det känns att gräva sig upp ur sanden och mötas av en kalldusch. Men jag nådde aldrig riktit botten eftersom alla männsikor runt mig var så och är så otriligt bra på att se<och att stötta mig
'
Det har hänt mycvket dehär året jag tappade plötsligt lusten att skriva något. men jag skall nämna 3 oktober bara för att jag kan::D
Så då var det gjort.
Tack för det gångna året tack för att ni stått vid min sida<och orkat höra på allt knäll och päsas:D
Fjolårets nyårsfest slutade ganska våldsamt jag blev dragen i en bil av min egen bror för att förhindra ännu större våldsamheter. Även om det berodde på ett stort missförstånd som idag kan bara beskrivas med att vi tittade alla för djup ner i flaskan för att våga erkänna att någon av oss hade fel.
Dethär är okcså året som många av mina vänner eller polkare for in till det militära och min beundran över det militära blommade fram igen. och igen starkare för varje gång jag satt själv med mina milikompoisar och jag bara önskade att även jag skulle få ta del av den utbilning som dragsviks brigard erbjuder.
Sedan klarade jag studenten har jag på känn? En stor dag i mitt liv. Efter att fått höra en lillan slutt kläm av min studierektor att jag kanske int klarar studenten iår. PÅ grund av mina mathematiska stora brister. Rinde en vän till mig och berättade att det inte blev någon vit mössa för henne iår. Jag fick panik och satte mig i bilen påväg till skolan när läraren säger.. Jag beklagar men ni alla ( vi var 3) måste komma hid klockan kvart före 9 för att öva inför mösspåläggningen. Fick resultatet i hand. Jag var inte ens näära att bli ubnderkänd.
Året har varit fylld av många roliga fester. Men jag minns nu jyst en i malax en hemmafest hos några vänner. Det var första gången jag fick ta på mig hela den militäriska munderingen. Trots mycket om och men folk som såg mig den kvällen påstodatt jag sken som en sol.
Den dag jag fick studentmössan på huvudet satt jag och min kära stolgranne och tjattrade hela tiden. När hon gick upp för mössan kände jag pulsden slåå kraftigare än när jag blev kysst för första ången(tror jag) Tog grannen lätt i hand när hon kom tillbaka stod upp när biträdande rektorn läste upp mitt namn och med tunga närvösa steg upp mot 3 år av läxläsning!
den dan var det feest! jag hade en liten liten flicka som alltid höll mig i handen hon sa till sin mamma att man inte får släppa en prinsessas hand :D
Jag stod på trappan ett par veckor före och villa ta emot äran att bli en tjänare inom fädernelandets försvar. Jag fegade dock ur. och mina vänner som satt innanför den brigars´dport jag stod utanför ringde till mig och frågade om jag allti kommer att vara en person som fegar ur när något stort håller på att hända? jag vet ännu inte idag om jag ångrar att jag aldrig tog steget in men jag trivs fortfarande i mina vänners militära uniform. Och vem vet en dag står jag där men vinklarana ända upp till öronen och ropar åt mina kära rekryter- hårt men rättvist om den dan kommer mina kompanichefar att bli klad. Eller< vad Puhakka?:D
'
Senare blev jag antagen till sjuksköterse utbildningen på syh. Flyttade till en egen tvåa. Fick mera tid för folk jag brydde mig om<3
Men så en dag så gav jag mig själv ett beslut som skulle få hela mitt liv och framtid plötsligt att slås i spillror. Den dan vet jag hur det känns att gräva sig upp ur sanden och mötas av en kalldusch. Men jag nådde aldrig riktit botten eftersom alla männsikor runt mig var så och är så otriligt bra på att se<och att stötta mig
'
Det har hänt mycvket dehär året jag tappade plötsligt lusten att skriva något. men jag skall nämna 3 oktober bara för att jag kan::D
Så då var det gjort.
Tack för det gångna året tack för att ni stått vid min sida<och orkat höra på allt knäll och päsas:D
Kommentarer
Trackback
