mamma i en hel vecka
Under de första dygnen som lillon fanns på riktigt var det svårt att förstå att den här lilla underbara varelse faktiskt var vår. Jag gick ofta runt med tanken i huvudet att det faktiskt är vår babys. Det strålande leendet på mina läppar återkommer om och om igen.
nu jyst har jag och Daniel plannerat lillons dop. Det blir ett ganska stort dop. Innan midsommar väntas nu lillon vara döpt:D
imorrse var lillon jätte tidig. Hon avaknade första gången 4 .. sen det skulle hon ha mat en gång i timmen. Då bet hon mest i bröstet och sen var hon nöjd med det en liten stund frammåt.
När lillons mat rutiner ordnat upp sig till de mera normala var tredje timme så tog jag och Daniel oss i kragen och tänkte åka iväg och skriva på de papper att daniel är pappa till vår dotter. när vi äntligen hittat till han med pappren förklarade han på konstig svensa att vi tog oss i kragen för fort lillon måste ha ett namn först och ett signum.
suck för pappersarbeten.....
inte alltid så lätt
när jag kom hem från BB fick jag dan efter väldigt hög feber och pga stygnen var de rädda att måst ta in mig tillbaka. Men febern ordnade upp sig och jag slapp komma in igen.
Men jag kontrollerade båda mig och babyn vilket visade sig att min mage börjar så smånigom bli normal igen.. alltså jag slipper ha 9 mån mens..och smärtorna när man svänger sig är nu borta.
babyn ha gått upp tillbaka till den vikt hon hade när hon föddes.. en vecka tidigare än väntat.. ( babysen går ner naturligt en tid efter födelsen) och det är räknat en vecka efter så vår lillon ha nog fått i sig mat fast jag inte trott det.
sista och konstigase problemet är att brosten har förvandlas till två läckande fransbrööpåsar.. ibland är de sprängfylda med fransbrö ibland alldeles tomma... vilket beror på lillons mathumör.
ibland när man känner frnasbrööpåsen börjar bli sprängfylld och man bara väntar att lillon ska vakna så jag kan tämma påsen så vill hon inte haa.. utan ligger där skadeglad och bara ler och tittar med sina stora runda sööta ögon och man kan inte annat än fösöka ge henne mat eller bara tycka hon e gulli:D
Lillon vår:)
Så föddes en liten nyfiken tjej på 3240gram och 49 cent. 2.41 på söndagsmorgonen. 17.3.
Nu e vi hemma allesammans hon äter och såver. mungiporna e ibland i taket å nångång där emellan ner i golvet. Men i stora hela är hon en glad tjej dom ler stort varenda gång vi tar i henne. Hon har tillochmed försökt att svänga sig när hon ligger på min mage. Hoppas att hon inte har brottom.
Men i stora hela så gick förlossningen mycket betträ än vad jag trodde att en fölossning skulle gå. Hon e en så lugn och snäll flicka då om det fortsätter såhär blir det ingaa problem:D
jag skulle visa er en bild på vår lilla prinsessa men så hittade jag inte kameran i skötväskan:(
en ros till mamma
Och jag lovar att de här två sista veckorna är absålut värst!!
natten till torsdag hamnade jag in till BB både jag och Daniel var säkra på att this is it.. Eftersom mina sammandragningar var kraftigare än tidigare och med fem minuters mellanrum...
Jag var öppen när de undersökte mig men de gav Daniel och mig olika information åt mig sa de en cent och åt daniel en och en halv cent.. hur som hällst så skulle jag stanna kvar på avdelningen för opservation.
de sa åt mig att åtminstone försöka såva.. Nå så ja blundade då och försökte koncentrera mig på annat än sammandragningarna som bara kom tetare.
Jag såv en halv timme den natten när de kom och frågade om jag vill ha kaffe eller tee till frukost.
Sen kom en ny barnmorska som hade lite större trut en den tidigare och frågade hur ofta jag hade haft sammandragningar under natten... Av massor av anledningar hade jag helt enkelt inte lust att räkna minuterna då jyst.. men jag förstod då varför ett övervakningsrum har tre klockor på väggen.
Efters undersökningen visade det sig att jag hade öppnats mera men inte tillräckligt för att få stanna kvar på sjukhuset. Så utan vidare möjlighet att kunna sitta skickade de hem mig och sa jag endast fick ta två panadol om dan.
Jag öppnades alltså för långsamt.
Nu sitter jag här och plågas istället för att plågas på sjukhus. Jag vet inte vad som är betträ men iallafall skall babyn ut snabbt nu.
För ni som undrar hur dethär känns så är det som om en trög kniv sakta far över magen och höfterna långsamma långsamma rörelser.. Ibland är rörelserna så kraftiga att man tror att hela magen är påväg åt ett helt annat håll
svårt att beskriva.. måste upplevas..
många sa åt mig att förlossningsskedet är otroligt smärtsamt och desstu flera dagar som gott över mera smärtsamt blir det. Men jag trodde aldrig att de skulle vara såhäär!!
Dessutom är mitt humör helt upp å ner vänt när jag inte klarar av att göra något eller hantera situationen..
så därför har jag kommit fram till .. den dan jag fyller skall min mamma få en ros. Som årkahde genom dehär för att få mig:D Jag vill inte ha några presenter för de är mammas förtjänst..
I väntan på smällen!
Jag har insett att jag kommer att bli mamma
Jag har insett vad som krävs av oss båda när den ena av oss väntar.
Imorrse insåg jag att jag hatar vårt hus:D inte lägenheten den skulle vara hur mysig som hällst om det inte vore för många av våra grannar. När Daniel for till arbetet i morrse ( kl 8)ringde det på dörren . Utan att tänka i bara nattlinnet öppnade jag och där stod en manlig bekant från lågstadiet och frågade hur jag mådde. Lite förvånad och halvt vetskrämd sa jag att ja mådde bra. Sen stod han i dörren och förklarade han i nästan 20 minuter hur han mådde.... suuuck
Sen när jag äntligen tänkte få somna om parkerade en högljud audi utanför vårt sovrummsfönster och bara basade och gasade. Jag blev så arg att jag trodde jag skulle explodera. Där stod audin över en halvtimme och väntade på någon som han troligen var lite rädd att väcka. och jag satt och stirrade på människan. Skulle han ha suttit där 10 minuter till skulle jag inte lyckats hålla tillbaka min ilska utan slitit upp bildörren och sakt en del ord som man kanske inte ska nämna..... där hade du tur tin förbannade audi!!
PÅ grund av att min mage värkte och jag inte alls var lugn mera. Steg jag upp fast klockan inte var mera än 9. Magen kändes otrligt ivägen imorrse så jag bestämde mig för att sitta på terassen en stund och lugna ner båda babyn och mig själv. Men Det hade nog vår kära gårdskarl sett till att jag inte skull göra den morgonen eftersom hans cirkelsåg med ställning var tydligen rädd för vatten så den hade han placerat på vår terass så att ingen skulle kunna vistas där.
Vid de här laget började både jag och babyn bli lite åt det mera förbannade hållet så jag bestämmdemig för att flytta sågen med ställning.
Tyvärr fick min mage en massa spända ryckningar när jag börjde mig ner så jag hade inget annat val än att låta cirkelsågen med dess ställning vinna.
Istället gick jag för att marinera de griskotletter som jag och Daniel skulle ha till midda.... tyvärr blev marinaden inte riktigt som den skulle eftersom min spända mage tvingade mig att hoppa över vissa kryddor som nån ogravid jäkel satt för högt upp.
Sen när klockan började närma sig 11 tog jag våra kotletter och stolt var påväg ut på vår terass för att grilla dem. Insåg jag till min kokande ilskas förfäran att den förbannade cirkelsågen med ställning var kvar. Jag kunde en en gång inte komma fram på vår egen terass.
Daniel märkte knappast att kotletterna var grillade i ugnen istället för på grill men han märkte mitt otroligt goda humör. den stakarn.
Redan nu kan jag tänka mig att jag faktiskt föder ida. Eftersom hela jag har varit lite upp och ner fysikst och psyksist desutom har helan dan börjat så kaotiskt så jag kan tänka mig att den fortsätter i samma takt:D
1 dag kvar
Nåja 12 Maj närmar sig med storm steg... Och jag börjar tro att jag blivit så bra att hålla in babyn så nu kan jag inte släppa taget. Men det förståss Jag har allti varit punktlig..
Hälgen gick rikti bra hade en mängd konstiga sammandragningar men inget av betydelse. Så en hel del människor hade fel med det datumet också:P
Daniels chef var förvånad när Daniel dök upp i morse Och förklarade för honom att han no får ta ledit när de e dax..
Morsdagsblomman står fortfarande fin.. Jag fick inget kort eftersom Daniel inte visste vad som skulle stå på kortet.. Jag har städat så mycket som jag tycker att jag behöver innan jag far tre eller fyra dagar på sjukhus.
Igår kväll bäddade jag om vaggan igen.. Mest för att jag inte hade annat för mig. Nu funderar jag bara vilka leksaker som passar en nyfödd? Jag tror knappast att barnet leker så riktig mycket.. men nallar e ju allti bra.
kan man bli mera otålig än så här:D
5 Dar kvar
Jag kan ju avslöja att ni kommer att få ett mera personligt tack då sen:D
Idag vaknade jag av en mängd sammandragningar... De ha inte slutat ännu och jag funderar lite smått om idag är dagen D eller om babysen bara är vanligt orolig. Mer än hälften av våra släkt har gissat på natten till lördag eller söndag.. medan Daniel tror natten till onsdan...
gårdagen hälsade jag på hos rådgivningen.. hon var förvånad över att jag var där. Jag å babyn mår bra enligt hennes mätningar. Hon tyckte att det var roligt att babyn rör sig trots att den är så fixerad och redo att komma ut. Det är därför som jag mår som om jag vore åksjuk.
vår babys ligger dessutom och butar med baken mot mina revben vilket gör att jag har problem att sitta... Men jag kommer ändå att sakna min mage när babyn väl är ut. ....tror ja
Frassin har å böra bli lite mera övervakand än tidigare. Jag slipper absålut ingenstans på egenhand i lägenheten utan att frassin e med mig. Förr låg frassin i ett hörn å tå man gick nånstans la han åpp hovo och bara iaktog. Men nu skall han hälst sitta i famnen eller gå så nära så han trillar i fööötrin.
nåjaaa:D
7 dagar kvar
Idag är det dan då jag blev tvungen att sluta köra bil:(
Kära vänner och församling... köp en automatväxlad bil om ni nångång i er framtid tänker bli gravid och köra bil.
Jag e lika envis som ett får men hur ja en försökte fick ja int in kopplingen ida. ja tänkt int häller kom mig ur sängen. Ja tänkt ta en da med bara strumpa på högra foten...
jag vet inte vad babyn gör därinne men det känns som om hela tyngden ligger på vänstra höften ida. Jag känner mig lite som en nytvättad ankunge när jag går.
Har suttit och tittat på en massa gammla fotografier. Först tittade ja på bilder när min äldsta broder blev född.. Mamma va i proncip lika gammal som jag e nu.. De hadde samma soffor som vi har nu ( när Daniel nångång får övertalat mig om att byta skickar jag sofforna till museum) vi hade samma bokhylla tills för en vecka sen när vi köpte ny. Vi skulle ha haft samma vagga om vi inte skulle ha fått en i present. Vår katt ser precis likadann ut som den katt som mamma och pappa hade när de fick sitt första barn. Jag vet med sekärhet att kattorna är från samma släkte iallfall:D Vi bor dessutom nästan mittemot den lägenhet där mamma och pappa bodde innan de byggde.
Det känns som om historien upprepar sig... men det gör ingenting för det har ju gott bra iallafall...
Sen såg jag på fotona från den tiden när min näst äldsta broder blev född. De hadde hus och på dop fotona står de båda med en blick med betydligt mera säkerhet än när min äldsta broder döptes. Iställe för en katt hade de hund. En liten björnhund. Pappa hade klippt sig och mamma hunnit kamma sig innan folk tog fram kameran:D Jag har nyligen investerat i en fårsax så jag och Daniel kommer väl troligen att springa runt med 7cents hur i sommar:P Eller åtminstone Daniel;:)
Till sist såg jag på korten från den tiden när jag föddes. PÅ de bilderna ser man den knubbigaste lilla baby man kan tänka sig:D Mamma och pappa som närvöst tittar på sina barns klåfingrar när prästen tänder dopljuset. Det kanske visste mera än vad jag vet idag. För på nsäta foto är det en bild på när min äldsta broder har en sån min och blick att han håller på och luktar på ljuset.
Den bilden e lite kul. Eftersom min äldsta broder alltid har råkat ut för en massa olyckor. Även om inget hände efter att bilden togs häller men jag och min äldsta broder har alltid på något sätt tillbringat otrolgt mycke tid på sjukhus. Men aldrig tillsamans men ytterst sällan så långt mellan varandra. Sist var brodern där för körtelfeber?? tror ja.. fem dagar tidigare hade jag varit in på BB. Men nu har vi lovat varandra att det är min tur nu. Han skall hållas borta från sjukhuse till babyn e född:D
Nu skall jag försöka aktivera mig med annat än att dagdrömma.
8 dagar kvar
ja trodd att sista tidin sko va absålut mest spännand.. men e int riktot så.. fö mitt tålamod ha täji slut och ja väntar och väntar på att na ska böri händ utöver täjde vanliga sammandragningan jag brukar ha.
I prncip e allt klart utom pytte små detaljer. Men he e int så falit igentligen. Igår blev vaggan ombäddad igen. Den e bäddad med vit lagan och mörka blommor med å en liten nalle i grön sparkdräkt i äna hörnet. Vi vald att använd den vaggon som vi ha fått i present och inte den vi har ärvt.
En liten detalj som är borta ur mamma väskan är godispåsen och morgonrocken. Annars är väskan alltid färdi packad.
Jag skall egentligen sitta här ock skriva och fundera på rehabilitering och tokodee.. men det känns som om ja står och knapprar på tangenterna helt i onödan.. ja kommer ingen vart
Ja kan int äns föreställ me ho mychi som ha ändra under denhär 9 månaders persioden som ja ha gått omkring med ett litet liv inom mig.
Alla dedär sagorna om flickor som gått omskring med en baby i magen utan att ha vetat om det tror ja inte överhuvutaget på mera.
Man kan helt enkelt inte missa att man e med barn. Magen sväller. personligheten ändrar. Igår kom jag på hur otrolig blyg jag har blivit under denhär tiden jag har väntat.
Jag har knappt vetat om tidigare att man kunde va blyg. Nu sitter ja här mitt i blygsmeten själv och förstår ingenting. Sen har jag slutat äta brökanter av någon anledning. Efter att jag har ätit ligger det alltid en nätt liten brökants hög på tallriken. Jag vet int varför.. men de förbaskade kantrin gar int ti ätas.
di e hämsk
Men det finaste med hela graviditeten är att känna en annans puls och hickningar som en del av en själv. Känna hur stor den blir och vilka förändringar som finns för var dag som går.
men allt kommer att gå enligt planerna:D
