Rexon

Jag vet att jag har en jätte söt rubrik . som dessutom inte stämmer överens med någonting av det jag kommeer att hantera men det är u abar en bisak.

Igår fick jag höra en berättelse en sann berättelse om sann kärlek..Jag akn dock inte hålla mig från att dela med mig av den.

Det var en gång en liten pojke som nyligen fått höra historien om hur barn hamnar i mammas mage och var en aningen facinerad över berättelsen och kunde inte låta bli att komma med följfrågor. En av dessa frågor vände han sig till sin farbror och frågade - men ho vejt mammon och pappon om att di hör ilag tå?

farbrodern tog sin brorson i famnen och svarade - det är slumpen och int nå annat.

ett svar som fick pojken både tyst och fundersam.

Efter några månader var familjen bjuden på bröllop. Den lilla pojken klättrade upp i farbroderns famn i kyrkan och frågade - nå ho märker ja no tå vem som ska gift se?

farbrodern skrattade och sa- he läär do nou märk.

när kyrkmusiken började och bruden och brudens far var på intågande reste sig alla upp men allt den lilla pojken såg var troligen en massa öron...
så när alla satt sig till rätta var det bara två som stod. så utbrister den lilla pojken. Ere tejdee som ska giftas??

Sedan den dan tror den lilla gossen att slumpen är när man inte hinner sätta sig i kyrkan utan alla stolar blir upptagna.. och råkar det då vara två så gifter de sig.


erkänn att de e lite små sött:D