dröm yrke eller många nära vänner??
Jag ska redan nu förvarna att dethär inlägget kommer att precis som förra att bli ett ganska felstavat inlägg. Men därför direkt från mitt hjärta. Eftersom mina fingrar inte hinner med vad mina sinnen uppfattar och tänker.
Jag har igen hittat ett yrke jag faktiskt skulle kunna jobba med livet ut. Ta mig inte fel nu , jag trivs extremt ra som studerande till sjuksköterska, men jag började tänka för bara några veckor sen att det är akutvårdare jag skulle vilja bli. Eller första vårdare. Det är samma sak btw
Men störtsa felet är väl det att man måste studera i en hält annan ort som ligger typ 600km härifrån. Deyt andra felet är att jag kommer att tappa kontakten med många mina vänner , det står som skrivet i stjärnorna att när mna ite träffas någongång så tappar man slutligen intresse att sitta och höra på hur rouligt de andra har haft bland ens egna vänner eller fölåt jag formulerade mig lite knasigt jag menade att man tappar lusten eller hmm man får en egosit känlsa när man pratar med någon man inte sett på länge? hmm Ett annat fel är det att jag kommer inte häller att träffa min familj varje hälg som jag nu jyst gör. Eftersom avståndet gör att jag knappast har råd att pendla varje vecka. ett annat fel är det att jag faktist inte känner någon iden staden. De pratar sveksna allihoipa så högst antagligen skulle jag också där få en massa nya vänner, men ingen kan ju ersätta de vänner som har sett mig i min värsta tid- högstadietiden...Slutligen vet jag ingenting om staden. Det är en enormt stor stad , mycket större än den jag nu jyst bor i.Och bara här kan man ett lördagsväll börja fundera var man är när man ska till villalite längre bort i förorterna.
Men då igen så är dehär verkligen något jag skulle vilja satsa på. Dehär med äldreomsorgen är ingenting för mig. Efter det att jag krockat med en penssionär så näää. Men vem vet jag kanske passar in där , men räknas det inte mest på var man trivs?
En ganska fin argument jag fick för ett par dagar sedan löd somen fråga: Vad var anledningen till att du sket i dina tidigare "drömyrken"?. Jag funderade en stund på det. Svaret var så självklart enkelt. Mina vänner. Först hade jag tänkt ta värnplikt. Men när jag väl funderade så insåg jag att nää jag vill inte förlora en sommar tan mina vänner. Det andra var polis,det kan man okcså säga jag förlorade på grund av en vän. När jag väl svarat detta så sa denhär personen att jag kanske har gjort tillräckligt för mina vänner nu? kanske det är dax att börja tänka på sig själv nu?
Ett annat argument frågade jag okcså minvän s¨å svarde hon att vissa dagar så skulle man ara vilja bort häriffrån. [denhär stan] Men mitt beslut kan omöjligt fattas på hur jag känner mig den dan. Vill jagförlora många av mina nuvarande vänner?
Mina föräldrar tycker att man bara är ung en gång- studiernas tid. Man hittar alltid nya vänner enligt dem har jag l'tt att få nya vänner somfaktiskt bryr sig.
Jag anser att jag inte vet:d.. Men jag längtar till den dan när någon vill komma med mig och titta på stan . Se på skolan och bekanta mg med internatet.
Till det får jag bara fundera. Och hoppas att det finns ett rätt beslut.
Jag har igen hittat ett yrke jag faktiskt skulle kunna jobba med livet ut. Ta mig inte fel nu , jag trivs extremt ra som studerande till sjuksköterska, men jag började tänka för bara några veckor sen att det är akutvårdare jag skulle vilja bli. Eller första vårdare. Det är samma sak btw
Men störtsa felet är väl det att man måste studera i en hält annan ort som ligger typ 600km härifrån. Deyt andra felet är att jag kommer att tappa kontakten med många mina vänner , det står som skrivet i stjärnorna att när mna ite träffas någongång så tappar man slutligen intresse att sitta och höra på hur rouligt de andra har haft bland ens egna vänner eller fölåt jag formulerade mig lite knasigt jag menade att man tappar lusten eller hmm man får en egosit känlsa när man pratar med någon man inte sett på länge? hmm Ett annat fel är det att jag kommer inte häller att träffa min familj varje hälg som jag nu jyst gör. Eftersom avståndet gör att jag knappast har råd att pendla varje vecka. ett annat fel är det att jag faktist inte känner någon iden staden. De pratar sveksna allihoipa så högst antagligen skulle jag också där få en massa nya vänner, men ingen kan ju ersätta de vänner som har sett mig i min värsta tid- högstadietiden...Slutligen vet jag ingenting om staden. Det är en enormt stor stad , mycket större än den jag nu jyst bor i.Och bara här kan man ett lördagsväll börja fundera var man är när man ska till villalite längre bort i förorterna.
Men då igen så är dehär verkligen något jag skulle vilja satsa på. Dehär med äldreomsorgen är ingenting för mig. Efter det att jag krockat med en penssionär så näää. Men vem vet jag kanske passar in där , men räknas det inte mest på var man trivs?
En ganska fin argument jag fick för ett par dagar sedan löd somen fråga: Vad var anledningen till att du sket i dina tidigare "drömyrken"?. Jag funderade en stund på det. Svaret var så självklart enkelt. Mina vänner. Först hade jag tänkt ta värnplikt. Men när jag väl funderade så insåg jag att nää jag vill inte förlora en sommar tan mina vänner. Det andra var polis,det kan man okcså säga jag förlorade på grund av en vän. När jag väl svarat detta så sa denhär personen att jag kanske har gjort tillräckligt för mina vänner nu? kanske det är dax att börja tänka på sig själv nu?
Ett annat argument frågade jag okcså minvän s¨å svarde hon att vissa dagar så skulle man ara vilja bort häriffrån. [denhär stan] Men mitt beslut kan omöjligt fattas på hur jag känner mig den dan. Vill jagförlora många av mina nuvarande vänner?
Mina föräldrar tycker att man bara är ung en gång- studiernas tid. Man hittar alltid nya vänner enligt dem har jag l'tt att få nya vänner somfaktiskt bryr sig.
Jag anser att jag inte vet:d.. Men jag längtar till den dan när någon vill komma med mig och titta på stan . Se på skolan och bekanta mg med internatet.
Till det får jag bara fundera. Och hoppas att det finns ett rätt beslut.
Kommentarer
Trackback
