Rexon

Varför funderar många på hur man dör och vad mans ka göra sista stunden i sitt liv?

Varför måst man fundera på sånt?

Jag VET att nästa gång jag råkar ut för en olycka komemr jag knappast att överleva. Eller det eror ju på. men nu räcker det med negativa funderingar..

Varfö kan man inte försöka leva som om varje dag var den sista?
Sen när man får reda påatt man ska dö inom ett par minuter så knappast att man endå vågar göra didär extrema påhittena. Som att springa naken, slå den personen som under en lång tid behandlat en skit...

Hur berättar man för sina vänner att ens sista stund är kommern, att nästa gång de ser en ligger man troligen i en träkista och ser ner på omvärlden.

Jag funderade igår när jag satt en stund hos några vänner som sett sitt liv basera franför en. Varför vågar man då först säga åt dem hur mycket de betyder för en? När man vet hur mycket det betyder för någon att bli uppskatad verbalt. Tar man sina vänner så för givet att man inte ens vågar säga hur mycket det värmer i äns hjärta att få vara dennes vän. Jag hoppas mina vänner vet hur mycket de betydre för mig . Även om jag inte altid går runt och säger du betydr. Jag har nämligen en vän som helatiden går runt och säger .. du har en speciell plats i mitt hjärta. Hur fint det än låter känns det lite uttvättat nu jyst.

Varför vill man  göra något extremt sista tiden i livet? varförvill man inte bli påmind omen person som vman var istället för någon som hittade på en massa påhitt i slutet. Varför vill man göra rätt för sig innan man dör istället för att våga ta sitt anvsar och säga ifrån kanske lite tidigare en när man fått sitt eget dödsbesked?

Jag blev nästan gråtfädigt när jag insåg hur nära jag var att förlora en barndomsvän. Jag Har aldrig lärt mihg hur man tar emot dödsbesked. Oftast sitter jag oh stirrar som om jag försöker förstå vad som egentligen hade hänt. Fats jag vet att beskedet inneär en begravning . Livets sista avsked.  Min vän sköt sig för ett år sedan, när jag fck höra det trodde jag inte någon till att börja med. Men jag grät coh jag klarade inte av att ta avsked av honom , jag vill inte att han ska vara död bara bortflyttad försvunnen . Jag har tillochmed kvar hans telefon nummer i min mobil.

Så jag uppmanar mig själv och andra. Att sluta tänka så jäävla negativt. Om man dör ska man int känn nejj fan varför gjord jag inte hedennan innan det var försent?  Utan leva i nuet.