Rexon

jag tycker inte om att vänta, Även omdet är nästan så jag tillringar min dag. Väntar. Idag har hela dagen varit en enda lång väntan. MOrgondagens stora oro. 
Jag vet int vad ja ska ta mg till. Jag har försökt allt för att denhärdan ska försvinna men det går inte. Jag vill hitta på nogit vara lite social. Men jag kanske inte vågar. Risken finns att jag är ut halva natten vilket eder till att jag är obeskrivligt tröttimorgon. Det kan jag bara inte vara. 
Jag funderade att jags ka våga ta kontakten med en vän jag inte vågat ringa till nu på ett par vekcor. Är han frtfarande min vän fats jag har den tanken i huvudet, Är inte en vän en person mna litar på och utan problem ska våga ringa till?
Åh om ni bara skulle förstå hur närvös jag är. Jag vankar av och an och jag ärrädd att ringa folk eftersom jag högst antagligen kommer att sluddra värre en vanligt. Jag förösker tänka på annat men tanken kommer alltid tillbaka. Imorgon is the D -day.
Dessutom kan ja bara inte sluta äta. Jag hade på fullaste allvar tänkt jag skulle klara av denhär dagen utan större missöden men ni skulle se hur min lägenhet ser ut. Men jag måste verkligen städa imorgon. då senare när allt har lugnat ner sig. 
I en månda och 2 vekcor har jag gått omkrig och väntat på morgon dan . Och jag är obesklirvilgt närvös. Varför består sora delar av livet av att vänta? Kna mna ara inte få ndvika väntan ersätta den ålågan med något annat. så brukar jag göra. men nu råddar jag så hämskt att ag tror jags hoppar över tanken på att göra något annat.