kära morfar
skodu se mig idag skulle du bli arg. Skulle du se vad som vart av med mig, skulle su fråga vart jag tog vägen. De är konstit fastän det är länge sedan du dog så hoppas jag fortfarand att det är du som ska sitta brevid mig varje julafton.
Usch vad du skulle bli arg om du visste vem jag nu spelar kort med, och att vi spelar ompängar... inga stora statsningar förståss. men jag vinner aldrig. Jag kan inte äns grunderna och oftast så ger di mig en vinst summa bara för att de tycker synd om mig.
Jag önskar du fortfarande tittar ner påmig, jag blev sjuksköterska bland annat för din skull. Jag vill inte att flk ska behandlas behöva uppleva det som du gjorde sista dagarna av ditt liv. Vi plågas tillräcklit i livet för att behöva plågas genom sista tiden.
Även om jag vet du kämpade.
Jag har senaste tiden varit otrolit rädd för att jag ska fortsätta spela kort med dig. Jag önskar du kunde svara på frågan om hur mycke en människa klarar av innan man till slut strycker med. Det skulle kännas ettre att veta hur mycket jag har kvar innangränsen är nådd.
Jag vet man inte ska tänka på sånt man inte klarar av . Hur lyckades du sudda ut alla svarta prickar du hadde. eller hadde du kvar alla svarta prickar i ditt samvete?
vi ses i himmeln<3
