Vapen festen!
Idag efter praktiken satt jag mig ner i soffan med en stor smörgår i min högra hand och började titta på tv´n Jag lämnade till sist att sova i soffan och jag vaknade upp tio minuter senare när ett militärt sjukvårdprogram nyligen startat.
Programmet fick mig att inse en sak som jag varit otroligt blind för tidigare. Vapen är inte alls gjorda för att försvara. Utan för att skada deras "fiender så mycket som bara möjligt. Absålut inte att döda. Den finska armen lär sig i längre utbildning åtminstone att sikta på knäskålar armveck. tarmar bäcken baken. ställen som sårar otrilgt mycket ger kroniska skador å offret vill bara dfö av smärta . Mern patienten behöver inte dö. För den militäriska sjukvården är en special trupp som är special utbildad att tahand om sårskador av olika slag-
Jag är ingen vapen vägrare. För mig är det med stor respekt jag tar i ett vapen och siktar på måltavlan utan större skillnadvad vapnet har för kaliber men jag brukar hålla mig kring.16
Jag tycker man skall kunna hantera ett vapen med respekt. Min mormor sa en gång en flicko som skjuter bettär en pojkar blir nästan snuskitt. Jag har aldrig tävlat . jag kan ligga på magen i skogen en lång stund i min ensamhet och sikta på de små mössen. Fråga migh inte varför men.
Men krig om de nu skall bekämpas - kan de då inte bekämpas i en liten lada någonstans där det inte bor några annat än än någon råtta? då kan de ju se vem som klarar av att komma ur denhär ladan sist levande .. å den ha vunnit det kalla kriget
Men så går det förståss inte till.. eftersom någon man sitter på sitt arsle någonstans i världen och designar vapen som ska såra men inte mörda, respektfyllda vapen men obeskrivliga kalibrer . lätthanterluiga biffar med så många skott i minuten att do måsta blinka två gånger för att ens tro på vad du såg.
denhär människan är häller ingen fattig tjänar troligen mer en vad de flöesta vård arbetare gör..
fortsättning följer.. men av någon anledning sparades inte hela i min frustration tänker jag inte fortsätta
